Tankefällorna...

Eftersom det ofta är de upplevelser vi tidigare fått som ligger som ett eko i vår hjärna och på så sätt färgar av sig när vi möter nya människor eller byter arbetsplats eller byter miljö och på så sätt styr vår uppfattningsförmåga så är det kanske inte så konstigt att vi ibland ramlar ner i en slags tankefälla. Ett fenomen som gärna gör sig påmind vänner emellan. Ta ett gräl mellan makar t. ex.där bägge blixtsnabbt påminns om gamla oförrätter eller rena dumheter som begåtts och själva händelsen plötsligt förses med den här barlasten. Inte så konstigt att man har så svårt att reda ut dispyten i samförstånd. På nåt sätt ligger osämjan kvar i det omedvetna.
Kanske är det till och med så att vi töms, helt utan att vi förstår varför, på energi, motivation och plötsligt börjar söka lyckan utanför relationen. En slags flykt bort från det som upplevs så kvävande.Skulle vi ta steget bort så är jag tämligen säker på att vi ganska snart upptäcker att det var ett misstag. För även i en ny relation har vi med oss vår egen erfarenhet, arkivet med misslyckanden, de förlorade önskedrömmarna. "Konstverket blir till i betraktarens ögon".