”Sitt still, lugna ner dig och var tyst! Vem tror du att du är? Uppför dig som folk, gör det du ska och därmed basta!”
För nu rätt så många år sedan var jag på väg att söka ”starta eget-bidrag” hos AF. Jag bjöds efter ett tag in till ett företag i Malmö som hade fått rollen att granska min ansökan. Möttes av en ung tjej som säkert var minst tjugo år yngre än mig. I mitt stilla inre undrade jag hur i hela friden hon skulle kunna bedöma mig och min affärsidé. Så ung och säkert utan varken livserfarenhet och absolut utan yrkeserfarenhet. Säkert en liten ”nolla” som kommit ut på arbetsmarknaden med hjälp av sina akademiska poäng. Eller också fått tjänsten med andra referenser. Men! Självklart gjorde jag som jag alltid gjort - jag sålde in mig . Talade för varan, förklarade, inväntade frågor och svar och klippte till slut till med orderhäftet.
Kanske var jag fientlig redan från början. Kanske något i min kroppshållning skvallrade om vad jag tyckte och tänkte om henne. Helt klart var i alla fall att jag gick ut därifrån, givetvis med huvudet stolt och högburet, men utan att ha blivit beviljad min ansökan.
Då hade jag jobbat som säljare ett stort antal år. Men jag ansåg att jag hade kunskap och erfarenheter att möta kunder från hela samhällsskiktet. Gammal som ung. Jag var med andra ord mycket erfaren! Och jag KUNDE sälja! Och självklart visste jag ALLT om min produkt!
Nu åtskilliga år senare så inser jag dag för dag att jag egentligen inte kan nånting. Shakespeare hytter med pekfingret åt mig och visar med hela handen på vilken stackare jag egentligen är. ”Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över…”.
Under årens lopp har många goda råd och uppmaningar duggat tätt. Från min närmaste omgivning, goda vänner och sånt som jag sugit åt mig från uppmuntrande artiklar i marknadsföring och personlig utveckling. ”Ge dig inte, fortsätt, du kan” och så vidare.
Idag gör jag lite som jag vill. Det tar tid, men det är min tid.
”Sitt ner, människa, och begrunda vad du håller på med!”
Jag lärde känna en mycket duktig förhandlare om än inte på mitt jobb. Han brukade packa sin portfölj med en kaffetermos, smörgåsar, kakor, frukt och nån enkel maträtt. Vid sammanträdets början ställde han portföljen på bordet, började packa ur det ena efter det andra under det att alla i rummet med frågande intresse iakttog akten. Det tog sin grundliga tid. Han satte sig ner öppnade kaffetermosen, hällde upp en skvätt kaffe, tog fram papper och penna, plockade med sina smörgåsar och…
Men nu började flera i rummet bli riktigt oroliga. De såg framför sig att sammanträdet och förhandlingen skulle ta tid och dom började skruva på sig och tittade ideligen i ökad nervositet på klockan.
Förhandlingen startades och så kom frågan: ”Är vi överens?”
”Jaaa!” Kom det direkt som svar från alla de andra i rummet. ”Bra, då skriver ni på här!” Och pappret gick runt i ilfart!
Idag gör jag lite som jag vill. Det tar tid, men det är min tid.
”Sitt ner, människa, och begrunda vad du håller på med!”
Jag lärde känna en mycket duktig förhandlare om än inte på mitt jobb. Han brukade packa sin portfölj med en kaffetermos, smörgåsar, kakor, frukt och nån enkel maträtt. Vid sammanträdets början ställde han portföljen på bordet, började packa ur det ena efter det andra under det att alla i rummet med frågande intresse iakttog akten. Det tog sin grundliga tid. Han satte sig ner öppnade kaffetermosen, hällde upp en skvätt kaffe, tog fram papper och penna, plockade med sina smörgåsar och…
Men nu började flera i rummet bli riktigt oroliga. De såg framför sig att sammanträdet och förhandlingen skulle ta tid och dom började skruva på sig och tittade ideligen i ökad nervositet på klockan.
Förhandlingen startades och så kom frågan: ”Är vi överens?”
”Jaaa!” Kom det direkt som svar från alla de andra i rummet. ”Bra, då skriver ni på här!” Och pappret gick runt i ilfart!
