Det fria ordet...

Bland mina böcker finns Christina Claessons bok "Tiga eller Tala". Den handlar om tillståndet i de svenska skolorna och om vår förmåga att våga tala när det behövs eller att istället välja att tiga och kanske lida. Där tigandet blir en slags skräck-upplevelse. Det är farligt att skilja sig från mängden! I detta vårt numera så intensiva kommunikationssamhälle har det öppnats dörrar till så många rum att vi nästan har gått vilse. När våra makthavare, våra statliga bidragstagare, (ja, dom lever på våra skattekronor dessa politiker!) utövar sin skrivkonst på alla dessa allmänna, öppna arenor under pågående sammanträden, då måste man fundera på om det inte varit bättre att avhålla sig från sammanträdena och enbart twittra, facebooka och blogga. "Vännerna" som ofta är gemensamma, finns hos varenda en av dom och där existerar varken politisk färg eller partipiska. Man skriver kommentarer helt fritt som sedan läses av "motståndarlagen" och besluten fattas omgående.
Varför blir det då så stor oro när Wikileaks lägger ut information till allmänt beskådande?
Jo, i alla de "demokratiska församlingarna" råder ett välvilligt samförstånd, en "demokratisk rättighet",  men när en jättelik informatör som Wikileaks läcker nyheter internationellt då är det med ett bakomliggande dolt uppsåt. Konstigt?
Vad är man rädd för? Jo, att någon vågar tala! I Sverige har vi under lång tid känt oss omfamnade av den grundlagsskyddade "Yttrandefriheten". Men tro för den skull inte att vi vågar tala fritt? Nej, vad ska "grannen" säga? Nu vet vi genom Wikileaks att den skräcken har nått fram till våra politiker på högsta post som springer benen av sig hos den "Världens frälsare" som hållit oss alla i sånt järngrepp. Tryggheten är räddad, vi kan fortsätta sova gott."Vårt förhållande till främmande makter är gott" som gamle kungen brukade säga.