Idag känns det extra motigt att både läsa och skriva. Det är som om orden fastnat på vägen. Kanske är jag less, eller så är jag nåt annat. Urtrött!!!! Men jag har ju inget gjort på jättelänge. Då är det därför. Man måste kanske hålla på hela tiden. I ett, i ett, i ett. Det där sista verkar nästan som ett mantra, ett hokuspokus medel som likt häxans trollspö i Trollskogen får fröna till att dansa ner. "Spö, spö, spö, ge mig frö, frö, frö"!
Kanske inte så dumt egentligen. Ord som frö. Frön som sås utan mening och mål kan ju hamna på stengrunden eller bland vassa törnen och den lilla fröplantan dör lika hastigt som den tränger sig upp mot ljuset. Men frön som hamnar i god jord kan bli som stora trän, bara tiden räcker till. Nåja, allt som oftast sprider man väl ord som lätta fjun omkring sig. Korta små aforismliknande kommentarer, i ett hastigt påkommet överflöd av uppfinningsrikedom. I korridorerna på Facebook till exempel.
Du trodde kanske inte att dom fanns? Korridorena. Jo, det är dom där utstötta småorden som hastigt dyker upp på "vännernas loggar" och som dunstar bort lika fort. Jag sprider sånt också. Men jag är rätt så övertygad om (du märker tveksamheten) att ingen egentligen bryr sig. Ja, varför skulle man det? Vem bryr sig? Bryr jag mig? Det liksom kliar i fingrarna att trycka fast orden. Kortaste ordet är väl Ö, förstås. Nej vet du va, det ska jag testa med en gång! Ska skriva Ö och sen se vad som händer. Kommer nån att klicka på "gilla" knappen eller inbillar de sig att jag känner mig som en ö, en öde sådan, kanske? SNYFT! där jag sitter så helt alena vid datorn medan modemet lyser himmelsblått och ger mig behörigt tillstånd att färdas ut i det oändliga rymdimperiet som heter Internet.
(312 ord)
Populära inlägg
-
Ett barn ljuger inte! Jovisst, gör barn det. Precis som alla vuxna ibland ljuger. Barn har en livlig fantasi och kan definitivt ljuga om oms...
Känner igen det där med ordtrötthet. Gillar "gillaknappen" på facebook så mycket just därför. Kanske har man ingen kommentar att ge, men man kan visa att man gillar sin vän och det den skriver. Man kan visa att man "ser och hör" och "finns" även om man inte syns eller hörs i sin fysiska närvaro.
SvaraRaderaOrd är fantastiska! Speciellt om man har gåvan att använda dem på ett språkligt, målande och poetiskt sätt som tex Du kan.
Men ibland behöver man bara "varandet", att sitta och meditera en liten stund och inte uttrycka sig i ord. Då är det också helt ok.
Slutligen så är jag helt övertygad om att den som kommenterar eller gillar bryr sig. Annars skulle man inte idas sätta sitt lilla avtryck där utan bara smyga förbi som en tjuv om natten ;)